Här om dagen såg jag den första björnen för i år och jag hade helt glömt hur stora de är! Han kom utrusande ur skogsbrynet snabbt som sjutton, jagad(!) av några prärievargar, kanske hundra meter från var jag stod. Han såg inte mig då jag stod mitt i en flock på 30 hästar...
Hursomhelst, björnen sprang omkring i hagen en liten stund innan han sprang in i skogen igen.
Inte nog med att björnen var på tok ”för nära” (enligt min åsikt iallafall), jag hade inget annat val än att passera där björnen rusat ut och det är ingen trevlig känsla när man går förbi platsen där man just sett en björn, ledandes en häst och med hela flocken runt sig, och alla hästar - som på en given signal - springer iväg, uppenbart rädda. Jag har inte sett björnen igen iallafall, phu! Däremot matar grannen den tydligen med matrester.
Det är en upplevelse att se björnarna, men jag ser dem helst från hästryggen eller genom ett bilfönster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar